2 in1.
Gårdagen gick i ett från det att jag öppnade ögonen tills jag stängde dom igen alldeles för sent. Därför ska jag försöka skriva ihop både igår och idag trots att mina ögon går mest i kors just nu.
Det har som ni kanske förstått varit två hektiska dagar. Varje kväll så har jag ingen aning om hur morgondagens "schema" ser ut, det är något jag försöker få ihop varje morgon när jag vaknar. Det här är och kommer förbli mer än ett heltids jobb en tid framöver, bara att acceptera!
Igår började dagen med att jag åkte ut till stallet för att släppa allt och ta en lång tur ut med Bojen. Satt där och filosoferade när telefonen ringde, det var sjukhuset. Mamma var ganska förvirrad och pratade om både det ena och det andra. Försökte få henne lugn och förklara hur allting faktiskt låg till. T.ex. att pappa inte satt på en stol bredvid sängen utan att säga något. Att mormor och min moster inte satt utanför rummet utan att komma in. Att hon inte alls låg på en "underklinik" till Danderyd som fanns i Sigtuna osv. Efter ett längre samtal så kunde jag fortsätta lunka på ute i naturen. Vad som än hände så var jag långt borta i min egna värld för en stund. Sen var det bara att hoppa av och återigen stressa vidare. Hem för att byta om och hämta dom andra. Först in till Hammarby för att hämta en norsk bil innan 16.30 som min moster ska köra hem till Oslo med imorgon. Efter långa köer och en stressad familj så kom vi till mamma. Då var hon mindre förvirrad, men ändå inte helt klar. Min moster lyckades få i henne en halv panerad fisk och någon potatis. Hon hade precis innan vi kom fått byta rum från ett 4:a bäddars till ett med 2 bäddar. Inget dåligt byte visade det sig vara då hon nu faktiskt har utsikt över Haga slott. När mormor fick syn på det så trodde vi hon skulle kasta sig ut genom fönstret...det där med kungafamiljer är en av hennes största intressen. Sten koll!
Dom hade haft mamma uppe ur sängen igår och hållt i henne stadigt så hon kunde sitta på kanten. Det hade varit väldigt tungt och smärtsamt, men ändå ett framsteg i träningen.
När vi kom hem så åkte moster, mormor och kusin till mammas lägenhet för att sova där. Jag åkte och hämtade Roxy hos Davids föräldrar och så vidare upp till pappa. Där hade min bror precis anlänt från Oslo. Helt underbart att få se honom och ge honom världens största kram. Han är verkligen en bror med ett hjärta av guld! Efter lite mat och Idol så åkte jag och Roxy vidare. Ingen rast och ingen ro. Vidare till Per, en god vän och fd. arbetskollega till mamma. Där var även 2 vänninor till mamma influgna från Norge...för hennes skull. Satt ett par timmar och pratade om allt som hade hänt och fick några extremt välbehövda och fina ord utav Per. Dags att börja stapla upp min "nya" vardag för att inte gå i 1000 bitar. Sen fick jag åka hem och bara vara med Roxy och David...åtminstone i 30 minuter innan jag totalt däckade rätt ner i kudden.
God natt fredag, god morgon lördag!
Idag har det varit full rulle igen. Vi klev upp, körde och hämtade min bror som skulle ner på stan för att absolut köpa en Sigtuna tröja. Man kan ju inte vara svensk i Oslo utan att ha en sån, nejnej! Sen plockade vi upp trion i mammas lägenhet och körde till sjukhuset. Jag och Christoffer gick in till mamma först. Det värmde mitt hjärta så oerhört mycket när dom äntligen fick träffa varandra. Han har ju inte varit hemma sedan i somras och han har fått allt från besked till uppdateringar över telefon om sin egna mamma. Insåg först då hur tungt det måste vara för honom. Mamma var mycket mer klar idag trots att hon tyckte att det nya rummet med den fina utsikten inte längre var en suit utan en cell. Vissa saker som hon har fått för sig går bara inte att radera. Efter en stund kom Per, Oddny och Randi in. Dom fick sin stund med lilla mamma och man kunde höra ända ut i gången hur dom skrattade där inne tillsammans. Dock kan inte mamma skratta med "munnen" ännu, men om man tittar på hennes mage och den hoppar i 180 så vet man att hon tycker det är något som är kul!
Sen skulle min bror säga hejdå...jag ser mamma varje dag, kan inte förstå hur det känns att säga hejdå och inte veta när man ses igen i en sånhär situation. Nu fick resten av familjen sin stund med henne. Vi fick reda på att dom har skickar en remiss till rehabavdelningen idag, ett steg närmre mer träning!
Att ha normänn på besök innebär ett längre stop på Maxi stormarknad. Det ska inhandlas både det ena och det andra för en mycket billigare peng än där hemma på andra sidan gränsen. Familjen Palm väl intryckta i bilen hemma igen!
Hämtade hundarna och tog med Gabella ut till stallet. Både jag och Bojen var helt slutkörda efter en träning med Nattas pappa. Väl behövligt och kul! Min bror umgås med sina härliga vänner ikväll vilket jag tror betyder mycket för honom! Dom finns liksom alltid där trots att han flyttat till Norge.
Som jag skrev i början så åker min moster, kusin och hund hem imorgon. Även Christoffer åker imorgon, tillbaka till Oslo. Just nu vet jag inte hur jag kommer reagera när dom kört iväg. Troligtvis så kommer det vara oerhört tungt, men samtidigt så hade jag aldrig klarat den här första tiden utan dom i min närhet. Familjen är verkligen så viktig och fantastisk, något man oavsett vad alltid ska ta vara på! Som tur är så är mormor kvar till måndag och min älskade, underbara David är ledig imorgon.
Till mamma:
God natt min skatt, sov gott i natt och dröm om mig som älskar dig!
// Jennifer
Det har som ni kanske förstått varit två hektiska dagar. Varje kväll så har jag ingen aning om hur morgondagens "schema" ser ut, det är något jag försöker få ihop varje morgon när jag vaknar. Det här är och kommer förbli mer än ett heltids jobb en tid framöver, bara att acceptera!
Igår började dagen med att jag åkte ut till stallet för att släppa allt och ta en lång tur ut med Bojen. Satt där och filosoferade när telefonen ringde, det var sjukhuset. Mamma var ganska förvirrad och pratade om både det ena och det andra. Försökte få henne lugn och förklara hur allting faktiskt låg till. T.ex. att pappa inte satt på en stol bredvid sängen utan att säga något. Att mormor och min moster inte satt utanför rummet utan att komma in. Att hon inte alls låg på en "underklinik" till Danderyd som fanns i Sigtuna osv. Efter ett längre samtal så kunde jag fortsätta lunka på ute i naturen. Vad som än hände så var jag långt borta i min egna värld för en stund. Sen var det bara att hoppa av och återigen stressa vidare. Hem för att byta om och hämta dom andra. Först in till Hammarby för att hämta en norsk bil innan 16.30 som min moster ska köra hem till Oslo med imorgon. Efter långa köer och en stressad familj så kom vi till mamma. Då var hon mindre förvirrad, men ändå inte helt klar. Min moster lyckades få i henne en halv panerad fisk och någon potatis. Hon hade precis innan vi kom fått byta rum från ett 4:a bäddars till ett med 2 bäddar. Inget dåligt byte visade det sig vara då hon nu faktiskt har utsikt över Haga slott. När mormor fick syn på det så trodde vi hon skulle kasta sig ut genom fönstret...det där med kungafamiljer är en av hennes största intressen. Sten koll!
Dom hade haft mamma uppe ur sängen igår och hållt i henne stadigt så hon kunde sitta på kanten. Det hade varit väldigt tungt och smärtsamt, men ändå ett framsteg i träningen.
När vi kom hem så åkte moster, mormor och kusin till mammas lägenhet för att sova där. Jag åkte och hämtade Roxy hos Davids föräldrar och så vidare upp till pappa. Där hade min bror precis anlänt från Oslo. Helt underbart att få se honom och ge honom världens största kram. Han är verkligen en bror med ett hjärta av guld! Efter lite mat och Idol så åkte jag och Roxy vidare. Ingen rast och ingen ro. Vidare till Per, en god vän och fd. arbetskollega till mamma. Där var även 2 vänninor till mamma influgna från Norge...för hennes skull. Satt ett par timmar och pratade om allt som hade hänt och fick några extremt välbehövda och fina ord utav Per. Dags att börja stapla upp min "nya" vardag för att inte gå i 1000 bitar. Sen fick jag åka hem och bara vara med Roxy och David...åtminstone i 30 minuter innan jag totalt däckade rätt ner i kudden.
God natt fredag, god morgon lördag!
Idag har det varit full rulle igen. Vi klev upp, körde och hämtade min bror som skulle ner på stan för att absolut köpa en Sigtuna tröja. Man kan ju inte vara svensk i Oslo utan att ha en sån, nejnej! Sen plockade vi upp trion i mammas lägenhet och körde till sjukhuset. Jag och Christoffer gick in till mamma först. Det värmde mitt hjärta så oerhört mycket när dom äntligen fick träffa varandra. Han har ju inte varit hemma sedan i somras och han har fått allt från besked till uppdateringar över telefon om sin egna mamma. Insåg först då hur tungt det måste vara för honom. Mamma var mycket mer klar idag trots att hon tyckte att det nya rummet med den fina utsikten inte längre var en suit utan en cell. Vissa saker som hon har fått för sig går bara inte att radera. Efter en stund kom Per, Oddny och Randi in. Dom fick sin stund med lilla mamma och man kunde höra ända ut i gången hur dom skrattade där inne tillsammans. Dock kan inte mamma skratta med "munnen" ännu, men om man tittar på hennes mage och den hoppar i 180 så vet man att hon tycker det är något som är kul!
Sen skulle min bror säga hejdå...jag ser mamma varje dag, kan inte förstå hur det känns att säga hejdå och inte veta när man ses igen i en sånhär situation. Nu fick resten av familjen sin stund med henne. Vi fick reda på att dom har skickar en remiss till rehabavdelningen idag, ett steg närmre mer träning!
Att ha normänn på besök innebär ett längre stop på Maxi stormarknad. Det ska inhandlas både det ena och det andra för en mycket billigare peng än där hemma på andra sidan gränsen. Familjen Palm väl intryckta i bilen hemma igen!
Hämtade hundarna och tog med Gabella ut till stallet. Både jag och Bojen var helt slutkörda efter en träning med Nattas pappa. Väl behövligt och kul! Min bror umgås med sina härliga vänner ikväll vilket jag tror betyder mycket för honom! Dom finns liksom alltid där trots att han flyttat till Norge.
Som jag skrev i början så åker min moster, kusin och hund hem imorgon. Även Christoffer åker imorgon, tillbaka till Oslo. Just nu vet jag inte hur jag kommer reagera när dom kört iväg. Troligtvis så kommer det vara oerhört tungt, men samtidigt så hade jag aldrig klarat den här första tiden utan dom i min närhet. Familjen är verkligen så viktig och fantastisk, något man oavsett vad alltid ska ta vara på! Som tur är så är mormor kvar till måndag och min älskade, underbara David är ledig imorgon.
Till mamma:
God natt min skatt, sov gott i natt och dröm om mig som älskar dig!
// Jennifer
Era ord
Trackback
