Palmette.

Söndag kväll och här sitter jag! Vid lunch idag åkte som ni vet min moster, kusin och bror tillbaka till Oslo. Kändes tungt redan innan, men ännu tyngre när bilen försvann över krönet. Det har betytt så oerhört mycket att ha dom här. Att ha en utspridd familj är inte lätt när en sånhär sak inträffar. Har varit en trygghet och en värme runt mig hela tiden...och inte minst att dom har varit med mig hos mamma varje dag! Menmen, självklart förstår jag att dom inte kan vara här hela tiden och jag vet att vi ses väldigt snart igen.

När dom var påväg så for jag hem och tog en sväng om med dammsugare, mopp och dammtrasa i 2 timmar. Det var alldeles tomt och tyst överallt. Fast gissa om det är rent här hemma nu, tror jag fick någon extra städenergi efter allt som varit. Sen tror jag även att det underbara höstvädret gav mig en liten kick också.  

Vid 15-tiden körde jag, David och mormor upp till sjukhuset. Till en början var mammas humör på topp och magen guppade upp och ner. Allt jag sa skulle hon säga emot, hon var som en liten 4-åring. Riktigt härligt att få en bus-stund med henne. Efter ett tag så kom lite förvirring och ännu mer envishet tillbaka vilket ledde till att hon blev ganska trött. Precis när vi skulle gå så var det middags-dax, men redan innan hon såg vad som serverades så visste hon bestämt att det var något äckligt och att hon INTE ville äta. Suck! Försöker intala henne att all den träningen som hon ska genomgå framöver blir inte kortare eller lättare om hon inte får i sig näring. Hon har blivit som en riktig åsna när det gäller det där.
Hon hade fått en ny kateter idag eftersom hon fortfarande inte kan sitta upp, men imorgon är det träning igen som gäller (måndag-fredag).

Ikväll så har jag, David och mormor bara slappat här hemma hos oss och nu hoppas jag på en någorlunda "tidig" kväll. Ber om ursäkt till alla som ringer eller sms:ar utan att få svar. Den där telefonen piper i 1 och jag försöker mitt bästa att hänga med! Ta det inte personligt...

Imorgon flyger mormor hem och jag ska hinna med en hög med grejer!

Jag tänker på min mamma varje sekund.
// Jennifer