Palmette.

Hej igen!

Äntligen händer det grejer. Idag har mamma flyttats med ambulans till Danderyds sjukhus...Tillsvidare ligger hon på strokenheten. Det dröjer nog innan hon flyttas till rehabavdelningen med tanke på smärtor, matvägran och andra saker. Vi möttes av en härlig personal när vi kom dit och ett rum med "fönster suiten". Det märktes tydligt att resan tog en hel del på mamma, men det är inte så konstigt kanske! Efter inskrivning och lite prat så bad hon för första gången om lite mat...en hel skorpa med ost skulle hon ha! Om hon fick i sig den eller ej vet jag inte eftersom vi åkte hem strax innan. Hoppas hon snart kan börja träna lite mer, åtminstone så att hon orkar sitta upp i sängen eller rullstolen. 
I övrigt så har hon varit ganska så klar idag. Inte jätte mycket förvirring. Däremot så ville hon bestämt att jag skulle stanna och aldrig lämna henne. När hon höl i min hand kunde jag se tårar i hennes ögonvrå, väldigt tung situation. 
Alla mammas blommor har nu flyttat hem. Ännu ett blomförbjudet rum, men nallebjörnar och dylikt är varmt välkommet!

Under flytten så körde jag bakom ambulansen. 14 dagar efter olyckan så kom tårarna. Min mamma skulle INTE ligga i den ambulansen. Min mamma ska INTE ligga i den sängen och ha så ont. Min mamma ska vara här hos mig! Kan inte beskriva det med ord, men känner hur mitt psyke och min kropp börjar slittas. Dom brottas mot varandra och jag känner mig helt tom idag!

Var ute och red en tur igen, väldigt skönt! När jag satte mig i bilen så kom verkligheten tillbaka som ett slag mot ansiktet. Den här dagen var väll väntad och det kommer säkert bli många fler av dom. Bara att bita i och göra allt jag kan för min uderbara mammas skull!

Dags för en ovanligt långkvälls promenad med killarna. Sen hoppas jag på en god natts sömn för att få nya starka krafter till morgondagen. 

Min mamma är en kämpe. Hon kan flytta berg bara hon vill! Ge inte upp...
// Jennifer