Båstad.
Fullt upp och en paus från allt!
Det är nog en ganska bra förklaring på hur det varit sen jag skrev sist...
Mamma tränar på för fullt som vanligt. Tränar en hel del på "klara sig själv" grejer som t.ex. baka, laga mat, komma ihåg viktiga saker i köket som att stänga av plattor osv. Hon gör stora framsteg i allt hon gör.
I måndags var det patientkonferens, det är ett möte för patienten och anhöriga där man får träffa hela det teamet som jobbar med mamma. Det var ett möte med massa glädje. Alla sa positiva saker och snart ska mamma få ha sin första permission hemma hos sig själv. Vi fick se nya röntgen bilder som enbart visade en liten svullnad kvar från blödningen. Och appropå blödningen så fick vi höra för några dagar sen att mamma har haft en jätte stor hjärnblödning (ca. 1/5 del av hjärnan) och om en röntgen läkare säger jätte stor så är den gigantisk. Läkaren sa att det var ett under att mamma hade överlevt. Det fick mig att inse allt som hänt ännu tydligare! Obehagligt och overkligt.
I fredags bilade jag och David tillsammans med hans familj och släkt ner till Båstad. Hans systerdotter Emma skulle döpas. Har inte varit i Båstad på flera år och även om man kan tycka att det var lite "fel" årstid att åka dit på så var det super mysigt. Vi bodde på ett jätte fint hotell (Hotell Skansen) som låg granne med Peppes Bodega.
På fredag kvällen blev vi bjudna på en trevlig middag på hotellet tillsammans med dom flesta som skulle vara med på dopet. Eftersom dopet inte skulle börja förän 15 på lördagen så passade vi på att ta en mysig höstpromenad och titta i butiker innan det var dags. Dopet var jätte fint och på kvällen var det middag och mingel hos Viktors (Emmas pappa) föräldrar.
Efter frukosten på söndagen rullade vi hemåt igen.
Eftersom vi hade räknat med att pappa och Hanne skulle komma hem från Thailand innan vi skulle åka och att dom då skulle ta hand om Roxy och Lexus så var hunvaktsproblemet löst. Men nejdå, Hanne råkade ramla ordentligt med moppen dagen innan dom skulle åka hem och hamnade på sjukhus i Rayong. Jag vet vad ni tänker: hur kan våran familj ha så mycket otur just nu. Men hon hade änglavakt trots att dessa mopeder lätt går i 90 km/h om inte mer. Hon har skrapats ordentligt och fått en fraktur i höften. Fick ett sms av pappa idag där han skrev att SOS ska försöka få hem dom i helgen och det hoppas jag verkligen! Saknar honom så otroligt mycket och jag tycker så oerhört synd om Hanne som måste ha ont så långt hemifån.
Nu kanske ni undrar hur vi löste det med hundarna!? Efter lite lätt panik så ringde jag Marie, Hannes dotter, som var så himla snäll och ställde upp. Hon och hundarna fick lägenheten för sig själva och inga klagomål från grannarna har vi fått. Duktig flicka!
Lite bilder från Båstad får ni här!
Jag och Emma kvällen före dopet
Vårat hotell
Höstpromenad på stranden
Mina stövlar badade i Laholmsbukten
Älskling och jag med hotellets kallbadhus i bakgrunden
Dopbarnet
Trodde inte att en liten weekend-resa skulle ge mig så mycket krafter som det faktiskt gjorde. Känner mig riktigt laddad för att ta hand om mamma och en förkyld älskling i helgen. Sen gör det ingenting att man snart kan börja julpynta också...hoppas på en stooooor mysig jul här hemma tillsammans med hela familjen!
Allting kan förändras på 1 sekund vilken sekund som helst. Ta han om er själva och varandra.
/ Jennifer
